I vårt hushåll har vi väldigt skilda intressen. Maken brinner för motorer och jag för trädgård. Dock tacklar vi förestående succéer och fiaskon oerhört enstämmigt. Han nickar och beklagar den döda plantan jag håller i handen och jag rynkar bekymrat pannan över en igensotad egr-ventil. Herr Händig är, just det… händig, men alltså inte trädgårdsintresserad. Eftersom Herr Händig är väldigt omtänksam, utöver händig, så frågar han: -Behöver du hjälp i trädgården? Jag kan hämta grävmaskinen om det är tungt för dig att gräva. -Nej tack säger jag oftast. Aktuell grävmaskin är en järndinusaurie i kolossalformat. 1 meter breda larvband och en skopa som rymmer både mig och tonåringen om vi vill ”åka skopa”. Den sätter alltså sina spår i en trädgård.
Det finns även en 10 ton tung gammal lastare på gården. I den bor det ofta getingar. När vännerna pustar över att ha kört 7 säckar räfs och klipp till återvinningsstationen dricker jag kaffe och ber maken att hämta lastaren och köra bort skopan som jag fyllt. -Akta dig för getingarna ropar jag.
Precis som jag och Herr Händig, har ni som läser detta olika förutsättningar, ambitioner, drömmar och möjligheter. Har vi radhustäppa, 70-tals villatomt, balkong eller bondgård? Har vi fysiska möjligheter att gräva och spetta eller kanske tar ålder, förvärvsarbete och barn mycket av tiden? Vill vi läsa en bok i humlesurr och knähögt gräs eller är tillfredsställelsen att hitta den där ömtåliga lilla rariteten vi länge sökt? För andra är det barnen som får ta plats i trädgården. Vi är olika!
Det fina med vår trädgårdsförening är, att oavsett våra olikheter tar vi oss ut tillsammans för att få möjlighet att uppleva, få idéer, lära och se för att sedan använda våra nya kunskaper och intryck såsom det passar i just vårt liv.
Tillsammans gör vi vår förening!
Tina